Separatismens möjligheter

"Separatistiska rum handlar i grund och botten om trygghet. De är identitetsskapande platser där alla har samma förståelse. Det är en plats utan normer där en kan känna tillhörighet." - Minna Önner Angleflod

 

Bild: Lövsén

Text: Janina Andersson Stridh
 

Kropp och kåthet

Det är lördag eftermiddag, och i ett rum på Artisten håller RFSU-informatören Isabel sexualundervisning på lätt svenska.

Isabel skriver upp orden "kärlek" och "sex" på tavlan längst fram. Publiken får fundera en stund över vad de tänker på när de hör de orden, och Isabel skriver sedan upp det också. Isabel frågar till exempel vad det finns för andra ord för sex och könsorgan, och vilka en brukar använda i olika sammanhang.

Avslutningsvis görs två övningar, den ena handlar om samtycke. Isabel kallar den för "handdans". Alla får ställa sig mitt emot någon, och medan de tittar varandra i ögonen ska de följa varandras handrörelser. Isabel frågar om det finns någon likhet med sex. En person i publiken säger att en märker om den andra personen följer efter i handrörelsen.
"Om den andra personen inte är med, känns det fel." 
Den andra övningen handlar om ja- och nejsignaler. Dessa kan ge en ledtråd om den andra personen vill/inte vill hångla eller ha sex, till exempel.

William Appelqvist säger efteråt att föredraget var bra, men att han inte lärde sig så mycket nytt. William säger att han mest lärde sig att och hur RFSU arbetar i skolor. Saker som samtycke, signaler och sexuella läggningar tycker William inte togs upp tillräckligt, om ens alls, under sin skoltid.

RFSU önskar att skolorna höll i sexualundervisningen själva, men vet att den är bristfällig på många ställen. Isabel ser att det är otroligt viktigt att informera om kropp och kön, att lust och kåthet sitter i hjärnan, och om samtycke. Att undervisningen hålls på lätt svenska är för att RFSU vet att det finns ett behov av det. Materialet är dock inte annorlunda, berättar Isabel. Däremot är det mer fokus på språket.

 

Bild: Hampus Haara 

Text: Louise Berglund 

När kärlek är allt

Klockan är 18:00, och på Artisten gör Teater UPP Å NER en föreställning i samarbete med West Pride. Den heter När kärlek är allt. De tre personerna som medverkar sjunger, spelar och berättar. Temat är bland annat kärlek och svek, krig och fred och glädje och sorg.

Mellan sånger och visor av bland andra Vladimir Vysotskij, Jaques Brel och Mikis Theodorakis, berättar Tasso Stafilidis om flyktingar som dör under flykt från krig och misär, om sin koppling till Grekland och homofobin i världen. 
"Är det någon som kan grekiska? Inte en enda?", säger Tasso Stafilidis, och sjunger ett par låtar på grekiska. Sjunger gör också Helen Sandgren Åström. Sandgren Åström spelar även piano, och det gör Kasper Frondelius med.

Grekland är ett av de länder i Europa som har svårast att acceptera HBTQ-personers rättigheter, och precis som i Ryssland är det förbjudet att informera om dessa frågor. Det finns så många regnbågsflaggor i Göteborg nu, men samtidigt finns det fortfarande 75 länder i världen där homosexualitet är kriminaliserat. Regnbågsflaggor är inte en accepterad symbol överallt. West Pride är därför även en festival för alla dem som inte kan gå ut med regnbågsflaggor hos sig, säger Tasso Stafilidis.

I föreställningen är det framför allt musiken som talar, och den förstärker det Tasso Stafilidis säger. Tasso Stafilidis avslutar med att säga att vi alltid kommer tillbaka till kärlek. Den kärlek många människor saknar med närhet, kramar och respekt. Den kärlek som gått förlorad, kommer alltid tillbaka, säger Tasso Stafilidis.

 

Bild: Ola Gustafsson 

Text: Louise Berglund 

 

Varning för världen - en lekfull mimföreställning om att våga

I mimföreställningen Varning för världen tar sig Tjoffsen och Bengan igenom rädslor och äventyr tillsammans. Med teater, dans och ansiktsuttryck, visar Tjoffsen och Bengan glädje över nya upptäckter, rädsla för nya saker, och rivalitet över något fint de båda vill ha.

"Det är väldigt mycket som förmedlas utan ord", säger Hanna, som sitter i publiken. "Det är tydligt och starkt, med budskap om samarbete och vänskap."

Jonna, som sitter på en kudde bredvid, berättar att även de små barnen som bara är några månader, satt stilla och tittade.
"Det är mer intressant för dem med alla ansiktsuttryck, än när det är teater med ord", säger Jonna.

Jonna säger också att de vill att barnen ska få med sig vissa värderingar, och att det är därför de är här idag. Vidar, 3 år, säger kort och enkelt att föreställningen var "jättebra".

Matilda Jelse, som spelar Tjoffsen, och Lydia Sjöberg, som spelar Bengan, kommer från Teater Gapet. De säger att fördelen med mimteater är att den är tillgänglig även för de som inte kan svenska och de som inte hör. De försökte göra teatern ännu mer tillgänglig genom att söka pengar för att kunna framföra den gratis, på flyktingboenden bland annat.

Tanken bakom just den här föreställningen, Varning för världen, är att många människor flyr just nu. Den handlar om att gå in i en annan värld, våga vara en annan människa nära, och att samarbeta. Det handlar om rädsla och mod på olika sätt. De säger också att när det inte används ord, har publiken större utrymme att tolka teatern och relatera.

 

Bild: Hampus Haara 

Text: Louise Berglund 

Årets paradtalare: Ahmed Mohamed

Årets paradtalare är Ahmed Mohamed, bloggare och aktivist från Somalia.  Han har publicerat flera böcker på ämnet att vara muslimsk hbtq-person, och skriver för bland annat Norran och Sveriges Radio.

- Anledningen till varför West Pride är viktigt är för att det visar hur Göteborg dedikerat jobbar med hbtq-frågor, säger Ahmed.

Sedan ungdomsår har Ahmed jobbat med hbtq-frågor, och tagit en aktiv roll i htbq-scenen där han bland annat vill visa just hur livet som muslimsk hbtq-person kan vara. Pride-rörelsen är viktig för att visa respekt för minoriteters rättigheter och visa hur en miljö full med kärlek och tolerans når långt.

- Pride är för alla, oavsett sexuell läggning och etnisk bakgrund, säger Ahmed.

 

Text: Hannah Pontén

Bild: Jacob Berging

Jorden runt med Amnestys HBTQI-grupp

I ett litet seminarierum på Världskulturmuseet håller Amnestys HBTQI-grupp (På plats var Matilda, Anna, Selma, Elisabeth, och Anna H), en kortare föreläsning som sedan följs upp av ett quiz på samma tema.

 

De börjar med att gå igenom de vanligare HBTQ-begreppen och även ett par andra begrepp som publiken frågade om. Därefter går de igenom en del av Sveriges HBTQ-historia och börjar med 1944 då de tog bort att det var kriminellt att vara homosexuellt. Och sedan avslutas det med 2016 då de gått ut med att transpersoner som tvingats sterilisera sig ska få skadestånd.

 

Sedan övergår de till att berätta om Europa. Om lagar i Europa angående homosexualiet och trans. Till exempel som det att 23 länder kräver att transpersoner ska sterilisera sig. I 13 länder gäller dödsstraff om man är homosexuell. Och i 73 länder och 5 stater gäller fängelsestraff.

De tar några frågor från publiken och sedan tar alla en paus på 10 minuter. Efter pausen följer ett quiz. Quizzet beskrivs som "På Spåret-style" och går ut på att de frågar om 10 olika länder. Det finns olika svårighetsgrader och man får olika poäng beroende på svårighetsgrad på frågan. Efter frågorna berättar de även mer ingående om lagar och liknande i de olika länderna.

 

Foto: Ambjörn Thorhard 

Text: Hilda Henriksson 

Examensbevis i rätt personnummer

2015 släppte Sveriges Förenade HBTQ-studenter en handbok om hur en går tillväga när en ger ut examensbevis efter ändrad juridisk könstillhörighet. Pga att det idag finns en del lärosäten som brister i detta. Transpersoner är redan väldigt utsatta på många sätt ekonomiskt och socialt. Att få jobb som transperson är redan svårt och problematiskt och att ens examens bevis och betyg visar att man är transperson gör saken ännu svårare. Elias Olsson berättar om att hen har förhoppningar att handboken ska underlätta och hjälpa transpersoner när de ska få ut nytt examensbevis.

Bild: Hampus Haara 

Text: Andreas Griph